David och Fredrik på safari i Byskeälven
En skön syn...
(Läses med lätt skånsk dialekt)
Året var 2006. Gäddorna växte sig feta i den löjrika omgivningen. Föga skulle de ana att två, spöförsedda, personer skulle närma sig deras trygga tillhåll, sittande i en sakta glidande farkost.
Ett plask, en löja, måste smakas! Den lilla löjan visar sig vara övermäktigt stark för den stora gäddan. Kanske var det ingen löja? Kanske var det inte mat? Det skulle uppenbara sig att, det som skulle blivit ett gott stycke kvällsmat för den stora tysta jägaren, istället var en hårdtuggad bit plast med förbindelse till toppen på ett av de långa spöna i händerna på bröderna Furberg.
Därtill hade den krokodilliknande varelsen inget försvar. Livet passerade i revy. De många lekarna med romstinna och vackra honor i varma vårvikar hade lekts för sista gången.
Hur historien slutar får David själv berätta...
|
;)